Kyrkan sa Ja

Nu kan den lilla homo som friar verkligen falla ner på knä och känna att det är på riktigt, att den kan erbjuda sin älskade hela paketet på samma villkor som alla andra. Borta och lagda till en mörk tråkig och oromantisk historia är fraser som; älskling, vill du ingå registrerat partnerskap med mig.

Ja, det var väl verkligen på tiden. Nu ingår även i prästers arbetsuppgifter att viga samkönade par, om de så vill, i kyrkan. Kyrkomötet som var i går tog alltså beslutet som inte kom en dag för tidigt. De sa Ja till samkönade vigslar i kyrkan. Men egentligen, vad hade de att välja på? Som jag skrev tidigare i min blogg så måste de tillåta homosexuella att gifta sig i kyrkan annars skulle de med stor sannolikhet förlora vigselrätten.

En mer inkluderande kyrka vinner vi alla på och jag säger; Tack. Det var på tiden!


*********************

Vikten av en bajspåse

Jag har i stort sett hela mitt liv varit en nattvandrerska. Den sista tiden har det dock lugnat sig lite…tror jag. Det är svårt att veta när man sover ensam, men de tillfälliga vittnena och även jag själv har ändå blivit varse om ett tydligare lugn. I natt vaknade jag dock av att jag, spritt språngande naken, stod vid ytterdörren och försökte att med möda få in en oförbrukad bajspåse i överlåsets lilla hål. Även efter det att jag vaknat fortsatte jag en stund för det kändes väldigt logiskt att den lilla svarta påsen skulle in just där.

Sedan lade jag, något förvirrad och med tydlig hjärtklappning upp påsen på sin plats på hatthyllan och gick och la mig igen.

Så kan det vara…


****************

GUDIS!

Gud, om du mot förmodan skulle finnas, skulle du då kunna bara se åt mitt håll. En liten stund så jag kan få säga; SKIT NER DIG!

Fast egentligen önskar jag mig bara en famn, att du kanske skulle finnas en stund åtminstone...för mig.

Hur sjutton gör man egentligen?

Jag är förbannad! Och ledsen.






I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra

i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

i den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt..

Kenneth Gärdestad

Minns Björn Söderberg

Idag måndag 12/10, är det 10 år sedan mordet på syndikalisten och fackföreningsmannen Björn Söderberg. Han mördades utanför sin lägenhet söder om Stockholm 1999 av nynazisterna Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund

Kl 17.00 idag håller SNAIV ett torgmöte vid Slussen (Ryssgården) i Stockholm.
Kl 18.00 beger vi oss till Medborgarplatsen, Stockholm, där SAC och Stockholm LS av SAC har utlyst en manifestation/demonstration. Demonstrationståget avgår kl 19.00 mot La Mano.

Manifestationer hålls även i andra städer, bla Norrköping och Östersund (http://www.sac.se/)

En sådan där natt...

Vissa saker kan inte väljas till eller bort. Saker och ting är som de är

När jag precis trodde att jag kunde andas slog natten mot mina revben och gjorde bilden drypande av blod och andningen tung. När jag precis trodde att jag kunde andas så insåg jag att liv inte levs stillastående.

Om jag fick en enda önskning vore livet ingen match. Bara ett helt jävla vanligt liv önskar jag mig. Så som nyss för alltid. Men frusna ögonblick existerar inte och jag måste vandra vidare i det liv jag fick.






*************************************

Lättmjölk, lågkalorisylt och löksill

Jag har egentligen inte tid alls att sitta ner och reflektera över livet så här idag. Men jag känner hur det liksom pockar på och de som i alla händelser skulle läsa detta kanske också förväntar sig att jag åtminstone skriver en rad då och då. Inte mer än rätt.

Förra veckan gick jag med i viktklubb.se som ännu ett i raden av försök i att förändra mitt liv. Inte banta. Inte alls. Banta var något man gjorde på 80-talet blev jag vänligt upplyst om häromdagen. Så det gör jag alltså inte. Jag är i början av en livsförändring. En för alltid ny kosthållning och förändring av attityder till mat, motion, hälsa och mig själv lite så där över hela linjen.

I det stora hela kan man säga att projektet inte går vidare värst bra. Jag har ätit massor med godis, choklad, popcorn, bullar och polkagrisar under den gångna helgen. Vågen visade ändå -½ kilo idag så något har jag kanske gjort rätt under veckan. Men det spelar ju ingen roll hur mycket jag går ner i vikt om jag äter bara massa onyttigt på min väg dit. Man kan ju, hör och häpna, bli fet även på insidan. Och med det som resultat dör jag alldeles säkert en död i förtid på ett sätt som är långt under min värdighet. Om död tycker vi inte och jag ska alltså försöka bättra mig något.

Jag tänker inte låta detta bli en sådan där tråkig hälsoblogg med torftiga recept och annat, men jag kan iaf säga att jag idag inhandlat lättmjölk (blääk) och intog den tillsammans med havregrynsgröt och lågkalorisylt av sorten lingon. Trogna läsare vet att jag brukar äta havregrynsgröt lite titt som tätt och grisen brukar också få en skvätt på morgonen. Det är gott. Men det är det där med lättmjölk. Det smakar skolmatsal och något fuktiga yllesulor. En konstig kombination av smaker kan tyckas, men i min värld är det så. Jag ska inte förvirra er med andra konstiga kombinationer jag fått uppleva, men lukten av löksill är nu mer förbundet med två helt andra saker än just lök och sill.

Nåväl, jag fortsätter min resa. Nu ska jag iväg på myspysgruppstjolahejsan och bli en bättre människa.



***********************************

Love is in the air

Jag är frånvarande, fullt upptagen med att vara lycklig!

Barnkonventionen 20 år

Information från ECPAT Sverige

Stöd ECPATs och The Body Shops kampanj mot trafficking av barn och unga för sexuella syften. Läs mer på http://www.ecpat.se/, www.ecpat.se/blogg och sprid kampanjen!

********************************

Hur kan Barnkonventionen underlätta arbetet i skolan?

-En konferens om vad barnkonventionen är och hur den kan tillämpas i skolan

I år fyller Barnkonventionen 20 år och det uppmärksammar Barnombudsmannen, BRIS, Ecpat, Plan Sverige, SOS-Barnbyar, Rädda Barnen, UNICEF och World Childhood Foundation genom att i samarbete med Skolporten bjuda in dig till en informativ och kunskapsspäckad heldagskonferens om barnkonventionen och hur den kan tillämpas i skolan.

Konferensen ger också möjligheter till att interaktivt pröva idéer och metoder tillsammans med några av Sveriges ledande experter inom barnrättsliga frågor. Under dagen varvas föreläsningar med gruppövningar om hur Barnkonventionen kan tillämpas praktiskt i det dagliga arbetet i skolan. Välkommen till en inspirationsrik och informativ dag om barnets rätt och hur vuxna kan agera för att skapa delaktighet och trygghet i skolan!

Tid: 6 november 2009, klockan 09.00 till 15.30

Plats: Kungsholmens Konferens, Fleminggatan 18, Stockholm.

Till och med den 8 oktober kan du boka platser billigt Boka-tidigt-pris!
Om du bokar dina platser före den 8 oktober betalar du enbart 495 kr exklusive moms. Därefter kostar varje plats 795 kr exklusive moms.

I priset ingår dokumentation, förmiddags- & eftermiddags-kaffe samt lunch.

Anmälan görs på www.skolportenkompetens.com/anmalan




Praktisk information kring konferensen, telefon 08-562 268 02 eller mejla Karolina.holmgren@skolporten.com



För pressfrågor kontakta Cecilia Nauclér, BRIS, 08-598 888 30 eller cecilia.naucler@bris.se

Pausvila

Söndag idag. I morgon åker jag till Skåne för en liten minisemester. Det ska bli riktigt skönt att komma bort några dagar. Jag ska bo med min faster i en stuga vid havet. Grisen ska med och jag hoppas på fint väder i höstskåne så vi kan ta långa promenader på den vidträckta stranden. Just nu är han deppig över att vara hemma. Vi har varit mycket hos M och tjejerna den sista veckan och där är det alla tiders tycker grisen. Jag håller med honom till punkt och pricka. Han får en massa uppmärksamhet, vänskap, godis och ostmackor direkt från frukostbordet. Han har juckat på alla kuddar i sängen där. I går när uppmärksamheten tröt drog han till och med ut en kudde i köket och tänkte "olla" den rakt framför ögonen på oss. Pinsam är ett bra ord för att beskriva honom just då. Men han tänker förstås inte på att förälskelsen är ny och det handlar om att göra gott intryck. Det är ett samarbete vi inte har jag och grisen. Den lilla rackarn!

När vet man om det är på riktigt det där med kärlek? För mig handlar det massor om att känna tillit till mina egna känslor. Jag vet med mig att jag har ett ganska så kritiskt tänkande när det gäller just det. Kanske lite för kritiskt. Hm, jag vet inte…

Min syster brukar säga åt mig; Lotta, du är så förbannat katastrofinriktad. Hon har rätt. Jag är expert på att måla upp de mest ruskiga bilder och händelsekedjor. Oftast helt i onödan. Och när allt det som jag tror ska hända väl inte händer så ramlar jag ihop i en trasslig hög och orkar inte ens leva i det som faktiskt blev bra.

Den här gången ska det inte bli så. Nixpix

Gladsöndagen

Kunde jag skulle jag göra ett glädjeskutt. Men nu är det så att jag aldrig har varit vidare värst bra på att hoppa och skutta och i tanke på mina fötters usla kondition låter jag bli. Jag kan i förbifarten berätta att när jag gick i nian så hoppade jag 60 cm i höjdhopp på idrottstimmarna. Typ, jag kommer över mattkanten. Men jag är iaf glad just nu . Mer kan jag inte säga om just den glädjen för allt är ännu hemligstämplat.

Jag är också glad fler nära och varma dagar med M. I går var vi på bio och jag fick äntligen se Harry Potter och halvblodsprinsen. Jag och sonen brukar stå först i kön till Harry Potter-filmerna men omständigheter gör att det inte blivit så den här gången.

Idag har jag varit på kalas i Strängnäs. Mitt brorsbarn Mittimellan har fyllt år och idag var det glasspartaj.

Det kommande kyrkovalet tappas bort i allt som händer i mitt liv, men ikväll har jag ägnat en liten stund åt att läsa på. Jag visste redan åt vilket håll jag ska lägga min röst. Huvudfrågan för mig är givetvis det samkönade äktenskapets varande eller icke varande, i Svenska Kyrkan alltså. Vi har ju som känt en ny äktenskapslag som trädde i kraft den första maj i år. Det innebär att samkönade par kan ingå äktenskap. Vi kan gifta oss borgligt eller i religiösa samfund så som Svenska kyrkan. Men enligt lag kan religiösa samfund ta sig rätten att neka homosexuella att få gifta sig i kyrkan. Om Svenska Kyrkan vill behålla sin vigselrätt måste de tillåta att samkönade äktenskap tillåts annars är det ajöss med den befogenheten. Majoriteten, men långt ifrån alla, är för samkönade äktenskap och med det en allt mer inkluderande kyrka. Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) vill inte att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten. Dvs, de vill att homosexuella ska få välja att gifta sig i kyrkan precis som alla andra om de nu önskar det. De finns också de t e x Sverigedemokraterna (tadaa!) som vill att kyrkan ska avsäga sig rätten helt och hållet och mota giftaslystna homosar redan i dörren. Puckat åt alla håll och kanter om ni frågar mig.

Men det är ju så olika det där…hur man tycker menar jag.



*****************************************

Fjång i min kalsong!

Nä! Nu känns det inte bra. Tandhelvetet som lagades för mindre än två månader sedan har gått sönder igen och jag känner hur jag börjar förfalla. Inte ens fyllda 40 och det känns som kört. Usch! Dessutom kommer plånboken bli väldigt tom. Så tom som en alldeles urholkad plånbok nu kan bli.

Men som tur är finns det en famn, en gris som verkar älska mig och fina sommardagar kvar. Som idag. Och störst av allt är mindfullness. Denna nya stjärna på välbefinnandes himmel. Hela den här mysgruppsgrejen går ut på just det, mindfullness, och jag är nu lycklig ägare av en cd-skiva där gruppledarens röst talar om för mig hur jag ska andas mig genom kroppen. Hur jag med hjälp av andningen ska förnimma känslan av mina tår, mina fötter och alla senor och ben i de samma, mina ben, magen och tarmarna, bröstet, ryggen och könet. Liggandes på rygg i denna gruppsamvaro skulle jag i måndags förnimma känslan i mitt kön. Hade jag varit kille skulle jag få stånd direkt. Inte för att det på något vis var behagligt utan mest för att tanken är att just det får man ju inte känna. Fjång, skulle det säga bara!

Nåväl, nu är jag inte en man och kan dessutom kontrollera mina känslor, så inte ens det minsta lilla plask i trosorna blev det.

Men så jag pratar...

Punkt!

*********************************

mhm

Jag har ont i min fot. Häromdagen då jag var hemma hos kvinnan som jag nu mer tycker om att vara hos och med, stukade jag min fot. På väg ut med hundarna trampade jag snett och jag ska säga er att det inte är lätt att ha så ont som det då gjorde och samtidigt vara snygg och sexig. Inte lätt alls och min image fick sig en törn.

Näväl, M var en gentlekvinna och såg till att min fot fick vila i en påse med frysta gröna ärtor. Inte heller det är särskilt bra för min image, men det var på något vis redan för sent då. Alldeles för sent.

Idag ska jag gå, eller cykla, med min fot och delta i en utav psykiatrins arrangerade gruppaktiviteter. Det ser jag inte alls fram emot nu. Det gjorde jag inte förut heller så jag ska egentligen inte alls skylla på min fot.

Jag och en grupp ständigt deprimerade människor ska under åtta veckor lära oss med hjälp av övningar på mattor och annat, att få ut det bästa av livet, välja det goda och vila i nuet. Det låter ganska nice. Myspysgruppspremiär och jag kan nu se fram mot ett liv i ständig lycka och harmoni. Härligt! Undrar om jag ska ha med mina sockiplast? Det vore förövrigt skojigt att komma dit i gymnastikdräkt med lite volang i midjan, benvärmare och pannband. Laddad upp till tänderna och med smilgropar i skinkorna.

UH!

Hemma igen

Åter hemma efter min resa till Kalix. Det har varit fina fina dagar. Och lite jobbiga på olika sätt. Men mest bra och jag är hemma med igen tillsammans med en massa längtan i kroppen. Ville inte åka hem alls.

Nu är jag hemma i röran och den eviga väntan igen.

Av det ska jag göra något gott. Som att krypa ner i badet nu t ex. Och sedan sova. Tidigt och väldigt länge. Hoppas jag.

Grisen har varit hos fina vännerna. Nu ligger han i sängen. Normojsad bland kuddarna och sover gott. Förutom när han blänger lite tjurigt på mig när jag råkar ha vägarna förbi. Troligtvis sur. Mycket troligt.

I morgon är det besök hos Bosse Livdoktor. Jag vet inte om jag ser fram mot det eller inte. The big Doctor ska vara med. Information?! Bra eller dåligt!? Oavsett besked vet jag inte vad jag ska tycka om den saken. Åtminstone det vet jag.

I övrigt kan jag säga att jag inte hör till den typen av flickor som Räserbajs sjunger om nedan.


Godnatt


*******************

Bajs och annat trevligt

Det luktar hundbajs här. Grisen, som själv har bajsfobi, kunde inte hantera avskrädet idag och det kom i pälsen. Skärrade sprang vi hem både han och jag. Han skämdes och var helt klart nära en panikångestattack. Han tog buskvägen hem. Och lika glad för det är jag. Nu är han nyduschad och helt ren, men jag tycker liksom att luften bär på en viss karaktär av, rent utsagt, bajs. Fönstren står på vid gavel och Cheap and chick har besprutat både hall och badrum så förhoppningsvis är det borta snart.

Jag längtar som attan till torsdag då jag äntligen ska få krama om sonen. Som jag längtar efter honom där han befinner sig i norra delen av Sverige. Fast det är nog mer tiden som passerat än själva avstånden som skapat min längtan.

Efter gårdagens date, för det var det visst, väcktes andra ivrigt väntande känslor till liv också. Djupt dolt under mitt ytterskikt som jag mödosamt byggt upp bubblar det lite av något som jag inte kan sätta fingret på. Kanske får det möjlighet att visa sig vad. Kanske inte. Om inte annat så var det en fin dag att bära med sig. Trevligt är ett tråkigt men passande ord. Och lite gulligt. Just så.

Det här kräver lite Dolly tycker jag...

nattsurr

Klockan är mitt i natten för vissa. Så även för mig men föregående natts sömn gör mig pigg. Jag lyssnar till en ljudbok som hittills är helt underbar. Torgny Lindgrens Norrlands Akvavit, om en gammal väckelsepredikant som reser upp till västerbotten för att tala om för alla han omvänt på 40-talet att det bara var ljug och påhitt. Gud existerar inte. En vad det visar sig vara, inte allt för lätt uppgift.

Kanske är jag lite nervös också. I morgon ska jag träffa en kvinna. Jag tror att jag kan kalla det en date. Hade det varit för ett år sedan hade det väl tragiskt nog nästan gått på rutin, men nu är det ju inte då. Det är nu och jag har inte gjort tocket tok på länge. Men ibland blir nyfikenheten större än rädslan, så vad göra.

Om 3½ timme lyfter planet med mina syskon i. Också det kan bidra till min sömnlöshet. Att mamma är med på samma plan slog mig först för en liten stund sedan när jag nyss fick en bild på dem från deras pyttelilla hotellrum från Arlanda.

Det har fyrat av fyrverkerier i stan ikväll. Precis när grisen och jag gick ut på kvällspromenaden. Grisen fick panik, men jag höll honom kvar ute och när pangandet lagt av och jag bara fortsatte gå så följde han till slut med om än lite motvilligt. I det stora hela kan man säga att det var ett framsteg i Grisens liv. Med fyra månader kvar i till Nyår lär det väl inte göra en så stor skillnad för honom dock. När nyårsdagarna kommer så kommer troligtvis grisen flytta in under badkaret eller i sopskåpet och framlida några dagar där i ständigt flämtande och skakande. Stackarn!

Nu ska jag lägga mig och fortsätta lyssna till Torgny Lindgrens underbara uppläsning.

Godnatt



********************

Ett skittrist inlägg

Idag är det lördag. Jag sov längre än vad jag brukar och inte ens när jag vaknade ville jag gå upp. Inte ens tanken på kaffe förmådde mig att räta ut mina ben för att ställa mig upp där jag satt på sängkanten. Det är en känsla som återkommit den senaste tiden. Att inte vilja gå upp ur sängen. Att det skulle bero på att jag har en skön säng är ett felaktig antagande för sängen jag har håller praktiskt taget på att ramla ihop. Ibland vaknar jag av att en fjäder släpper från sitt fäste och det liksom dongar till i hela huvudet. De händer även när jag inte ligger i sängen och grisen kan ibland skrämt flyga upp när en fjäder plötsligt puttar till honom i rumpan när han ligger och tar sig en lur bland kuddarna. Jag måste verkligen köpa mig en ny säng. Måste. När jag får råd.

Nåväl, samma gris är den som slutligen får mig på benen. Likaså denna morgon. Hur trött jag än är och hur gärna jag än skulle vilja ligga kvar så kan det inte ta bort det faktum att han är en kissnödig hund när morgonen övergår i förmiddag. Och nu är jag uppe sedan många timmar. Och dagen känns okej trots att jag har illavarslande ont i halsen och travet sket sig redan i andra loppet. Det blev inga miljoner den här veckan heller. Snart kommer jag föreslå en ny sport, högre insats eller att vi istället sätter in pengarna på ett konto med god ränta. Det skulle iaf ge oss betydligt bättre avkastning.

Och det här var väl verkligen ett skittrist blogginlägg så jag slutar nu.

Hepp!



***********************

Då och nu och sen

Det finns ett före och ett efter. Idag är det första dagen efter Bosse Livdoktors semester. I alla fulla fall för mig. Inte för Bosse, men det hör ju egentligen inte hit. Men nu är också det nämnt.

Bloggare Lotta har kommit av sig en del. Mamma Lotta har däremot haft fullt upp på sistone. Och människan Lotta lever sitt liv lite vid sidan av mig själv men även hon har haft händerna fulla.

Små trevliga avbrott blir det dock lite här och där. I helgen som var så reste jag och en vän tillsammans med grisen till Karlstad för att hälsa på och tillbringade dagarna tu i trevlig gemenskap med Värmlandstöser av bästa kvalitet. Jag insåg att livet går vidare för de flesta. Så även för mig även om jag irriterat kan slå fast att hur gärna jag än vill, så kan jag inte släppa taget om somligt. Men somligt är fritt ändå och jag gläds över just det. Det är bara mig själv jag bannar i tysthet. Smäller igen den gamla dörren igen, men eftersom dörrar är öppna lite här och var i mig så får jag väl stå ut med att just den där gamla dörren kommer åka upp igen lite då och då. Av draget menar jag. De närmaste veckorna är kantade med hållplatser, hålltider och ett och annat rum för vila. Vilan består i att se fram mot en liten tripp i vilans tecken till Arvika om två veckor.

Just nu far tankarna mest runt en resa som majoriteten av min familj ska göra. Tre av mina syskon reser på söndag till fjärran land. I flygplan. Det resulterar förstås i en massa katastroftankar som alltid när någon nära och kär ska upp i luften. Men den här gången är insatsen större och går det åt pipsvängen, ja, då gör det så med besked. Men, kan jag också tänka, det är dem väl unt. Ja, inte att krascha, utan att få resa iväg.

Själv stod jag alldeles nyss i egna tankar om att flyga. Nästa vecka ska jag resa till Kalix och när jag insåg restidernas omfattning med SJ-trafiken famlade jag i en halvannan sekund runt i en tanke på en lufttur, men klev ur densamma lika snabbt som den kom till mig. Jag menar, om det nu skulle gå åt pipsvängen med mina syskon måste ju i alla fall jag, som den ansvarstagande syster jag är, stanna kvar och följa ättens gång.


Fridens!


*********************

Tll min stora glädje...

en ny Dollysingel:)

Att ta ut segern i förskott

I morgon startar Stockholm Pride. Jag ska inte besöka festivalen i år. Förra året var det skittrist rent ut sagt. Mycket berodde då dock på sällskapet. Förra årets lilla flirt visade sig ju vara en smärre katastrof i slutändan. Det började så fint med stråkar, dimsyn och fjärilar i magen. Men så börjar de väl nästan alltid. Men ack så fel det var. I efterhand står det ju hur klart som helst att det inte var en person som jag egentligen ville dela tid med. Och det tog massor med energi och självkänsla av mig innan det var över. En vän till henne sa att jag var för fin för henne. Den sög jag på länge och nu tänker jag att det var jag faktiskt. Självgott och härligt!

Nåväl, i år blir det ingen festival. Inte på grund av ovanstående utan av helt andra saker. Det får vara. Jag blir hemma.

Jag hade ett långt samtal idag med en vän om mina brydsamheter. På det stora hela finns det saker jag kan göra något åt och saker som jag inte kan styra eller förändra särskilt. Inte just nu iaf. Men så finns det där som jag kan börja förändra. Som jag vill börja förändra. Som jag bör börja förändra. Mitt problem är att jag inte har tålamod. Och framförallt, jag tänker fel.

Som man tänker blir det är ju ett vedertaget begrepp och tankesätt. Fast det är svårt det där. Jag tänker på hur jag ska ha det men så finns där alltid ett sen och men. För det är ändå skillnad på nu och hur jag har det och på sen och hur jag vill ha det. En sträcka, avstånd, mil och tid. Men så sa min väninna idag att vi måste börja ta ut segern i förskott.

Alltså inte; jag ska vinna. Utan; jag vann! Och tänker man så riktigt noga så ja, till slut kanske det blir som man tänker iaf.

Eller jag vet inte...


Skrutt!

Sommaren går

Tänkte skriva något, men passande nog fann jag dessa ord och slipper således:

Att min hemsida fortfarande är grå när världen är grön och blommande beror på att den uttrycker en sinnesstämning som årstiderna inte rår på.

Bodil Malmsten

Sammanfattning

Hemma igen. Sedan några dagar faktiskt. Avbröt vandring lite tidigare pga av läkarbesök som inte gick att vänta på sig.

Men så härligt det var där ute i skogen. Det var varmt och vi vandrade inte så väldigt mycket. Andra dagen hittade vi det ultimata stället och slog läger där. Det var precis vid sjön Stora Gla. Tältet slog vi upp bara några meter från strandkanten. Där stannade vi sedan till det var dags för mig att åka hem. Tidigt på morgonen den tredje dagen vred jag bara lätt på huvudet och låg och tittade ut genom tältets myggduk. Där ute sträckte sig solens strålar över trädtopparna och sedan ner på sjöns kanter i väst. Vattnet låg stilla och det var bara fåglarna och jag som var vakna. Hannes, som låg bredvid mig och snusade gott vaknade förstås när jag på ett smidigt sätt skulle försöka ta mig ut ur tältet. Det var visst inte så smidigt.

Morgonen innan var han ute ur tältet före mig och kokade kaffe och det doftade och var lite som jag tänker mig det är att vara i himlen när jag klev ut i blåbärsriset. Sjön glimmade mellan träden och vi intog vår frukost på den mjuka mossan.

Jag hade förstås en massa katastroftankar både i skogen och framförallt i tältet. Tanken på att en björn skulle komma och sätta tänderna i mitt skallben var så verklig så det var otäckt. Jag föreslog att vi borde ha en kniv med oss i tältet när vi sov. Men det tyckte inte Hannes i tanke på att det var jag som skulle sova med honom där i tältet med kniv och allt. Och det var väl lika bra det.

Vid Stora Gla 23 juni 2009. Foto: jag

Midsommar

Midsommarafton idag. Jag har tvättstugan och väntar nu på att tiden ska rinna ut så jag kan hämta allt som hänger i torkrummet. Sedan ska jag fortsätta att packa min ryggsäck. Med rena kläder och allt. Så många ombyten blir det dock ej. Så lite som möjligt ska med. Jag antar att jag får stå ut med att sprida odör på vägen hem sedan. Så får också mina medresenärer. Fiskeredskap och kniv, kåsa och mediciner är det viktigaste ur mitt perspektiv sett. Men det fyller ingen ryggsäck som man brukar säga, så jag håller på och planerar och drar fram, allt enligt Hannes instruktioner. Det är tur att jag har honom med mig. Tur på tur, kan man säga.

Kom på mig själv med att tänka att folk kanske kommer fråga mig vad jag gjort på midsommar. Så jag tog fram löksillen ur kylskåpet. I den simmade tre små bitar och jag intog dem i ett svep med gaffeln över diskhon. Nu kan jag iaf svara dem som eventuellt undrar; Nä..jag åt lite sill och så. Tog det lugnt.

Har man ätit sill så slipper man följdfrågor. Det är något jag lärt mig.

Förra året var jag på bröllop i blekinge på självaste midsommarafton. Det var en fin alternativ midsommar. Jag till och med dansade på logen utan att tycka att det var fånigt. Det var ju bröllopsfest, inte midsommarfirande.

Nu

Det var ett tag sedan och kanske är det dags att uppdatera bloggen lite. Om jag börjar kanske jag kommer i gång också. Men nu får man vara glad för det lilla till att börja med.

Min tid just nu går åt till att planera sommarens sociala verksamhet. Och roligaste. Nästa vecka drar jag och Hannes ut i Värmlandsskogarna med packningarna på ryggen, ett positivt tänk och förhoppningsvis lite solsken på himlen. Det blir han och jag, djuren och sjöarna, landskapet och himlen, och i det ska vi leva en liten tid.

I övrigt lever jag lite zombieliv sedan några dagar. Det är jag och Ozzy Osbourne liksom. I am the Princess of Darkness …oooohh.

Men hellre är jag en del av eländet än att ständigt vara hotad av det. Eller hur jag nu menar… Ni fattar kanske.

Bränna BH

Idag har jag eldat upp en Bh här hemma. Det var inte en politisk eller feministisk manifestation av något slag utan en ren olyckshändelse. Jag lyckades släcka den i badkaret iaf innan det spred sig.

Detta var precis efter det att jag konstaterat att jag för andra gången den här veckan fått inse att en av mina få livsnödvändigheter har gjort sitt under min livstid. I måndags gick dvd´n sönder och idag cd-spelaren. Humöret är något sämre än i går. Ingen film, ingen musik och tuttarna släpar i golvet.

Men men, det finns värre saker… det är alltid en tröst.



*****************************

Knopparna brister

I dag har det på det stora hela varit en fin dag. Vädret växlar som humöret, men mitt humör har varit ganska stabilt idag. J, kom hit och han hade med lunch åt oss och vi tillbringade flera timmar tillsammans. Jag fick massage i nacken och intellektuell stimulans och beröring. Något jag saknar ibland.

I morgon börjar mitt nya liv… igen. Det ska bli kul. Å så skoj… Det är då jag ska bli rik, smal och välmående igen. Inte för att allt har hänt samtidigt förr, men än tror jag på under.

Det bästa av allt är att staden blommar och det är vackert ute. Även om det innebär ständig andnöd just nu.

IDAHO- dagen - Den internationella dagen mot homofobi, (International Day Against Homophobia)

IDAHO-dagen

Söndag 17 maj 2009

Idaho-dagen manifesteras den 17 maj 2009. Jag sitter i styrelsen för Homosexuella Socialister och vi deltar i aktiviteterna i Stockholm, under vår banderoll. Se nedan för info och kom med!

Eftersom jag bor i Södertälje måste jag här kommentera lite....Pinsamt är att RFSL Södertälje inte uppmärksammar detta. Det är noga med hur viktigt det är att de finns som lokalförening. Men inte ens denna dag kan de göra något. Ärligt talat tror jag inte ens att de vet om den. De ägnar sig åt tjafs och intriger istället. IDAHO-dagen vore ju ett perfekt tillfälle att arbeta sexualpolitiskt i stan. Men det syftet verkar förening alldeles glömt bort... I stället grinar enskilda individer i föreningen illa för att stadens invandrare får så mycket mer resurser och att RFSL föbundet jobbar för mycket med länderna i Baltikum och derar HBT-rättigheter. Och ordnar loppmarknad i sin lokal på Bårstaberget. Men det får man leta länge efter för att få reda på.

Nåväl....

IDAHO-dagen 17 maj 2009. Den internationella dagen mot homofobi, IDAHO (International Day Against Homophobia) firas Söndag den 17 maj 2009. Det är femte året i rad som det uppmärksammas i Sverige. Lördag 17 Maj 1990 var dagen då Världshälsoorganisationen (WHO) tog bort homosexualitet från sin lista över sjukdomar. Det är i år 19 år sedan.

IDAHO-dagen landet runt:

Jönköping

Vi firar IDAHO med manifestation på Hoppetstorg i Jönköping Kl: 14.00 därefter bjuder vi på tårta i RFSL´s lokal på Norra Strandgatan 42.

Stockholm

Hej alla och välkomna att uppmärksamma årets IDAHO tillsammans med oss i RFSL Ungdom Stockholms distriktsstyrelse!
Ofta när man uppmärksammar IDAHO blir det lätt fokusering på allt det negativa som sker, i år vill vi istället fira kampen mot homo- bi och transfobin och det är det som ska få ta plats i år.

Kl 16.00 är det manifestation med tal och musik på Sergels Torg.

Därefter är det mingel och lite olika happenings på RFSL-Huset ca kl 19-22. Talare; Felix König, förbundsordförande RFSL Ungdom Camilla Nylundh, förbundsordförande SFQ Ulf Schyldt, RFSL Stockholm Fler talare tillkommer och mer info om vad som händer på Huset kommer snart! Återigen varmt välkomna! /RFSL Ungdom Stockholm


Kalmar

RFSL Ungdom Kalmar håller i aktiveter under hela vecka 20 med sin klimax under IDAHO-dagen med torgmöte mellan 13.00-15.00.
Mer information finns på http://rfslungdomkalmar.blogspot.com

Göteborg

Samling kl 12.00 på Gustav Adolfs torg, parad upp längs Avenyn, avslutning på Götaplatsen ca kl 15.00

Karlstad

Vi delar ut fliers på stan, kom gärna förbi och prata med oss!

Malmö

Saker händer, mer info kommer

Piteå/Nord

Under IDAHO välommnar vi alla att besöka oss i vårt regnbågsparadis på Byxtorget! vi finns vid vår regnbågshusvagn och bjuder på gott sällskap och lite smått och gott att tugga på! Välkommen! /RFSL Ungdom Nord

För mer info: http://www.rfsl.se/

Sångsvan?

Jag tog den här bilden på en knölsvan under en promenad häromdagen. Jag bor ju precis vid vattnet och stöter på ett par svanar varje dag. I början simmade de bort från oss när vi ställde oss och tittade på dem. Nu cirkulerar de på plats men försvinner inte. De håller koll på mig och grisen, men accepterar av vi står där.

Det sägs ju att svanar lever i tvåsamhet hela livet. Med samma partner. Och dör den ena ja, då lever den som blir kvar ensam resten av sin tid. Det är en sorglig men vacker saga. Delvis igenkännbar.

En morgon när vi kom gående, grisen och jag, så kom två par svanar flygande in i viken där jag bor. Det susade i den tysta morgonstunden när de med sina enorma vingar slog sig fram på himlen. Jag tror att jag kanske redan skrivit om det

Det finns en myt som säger att svanen lever sitt liv i stumhet men att den vid dödsögonblicket utbrister i en hjärtslitande vacker sång. Och kanske är det så. Men en gång stötte jag på en svan som var lite ilsken för jag låg på en brygga i dennes revir. Den väste åt mig och jag tog snabbt mitt pick och pack och gav mig av.

Men så vackra de är...

Apropå det så har jag med hjälp av ombud ropat in en spegel på auktion idag. Det var egentligen ramen jag ville åt för att sätta Dolly i, på en för länge sedan tänkt plats, i rummet. Men vi får väl se hur det blir. En rejäl spegel med guldram vore väl något ändå kanske.

Och inte vann vi på de där förbaskade hästarna heller. Jag, brorsan och V, min vän, spelar varje helg sedan länge men många kronor har försvunnit. Inte så särskilt många har ramlat in.

Idag fick jag mess från J, som jag saknat och tänkt på. Det var ett tag sedan. På tisdag ska vi träffas och äta lunch ihop. Kanske liggande ner på en äng av vitsippor. Det beror på vädret. Men jag blir glad av tanken på att få träffa honom igen.

*********************************

Nyklippt gris

Idag har grisen varit hos frisören, så nu är han så där liten och söt igen. Tälje hundtrim är bra. Hon som klipper honom är världens raraste människa, även om Grisen inte precis gillar stället. Men nu är han fin!



Fast Tant Kristin tyckte att han såg ut som en fängelsekund. Så här kanske?

Framtidslöften

Idag har jag haft en fin dag med sonen. Jag har fått rå om honom, skämma bort honom lite och skrattat gott åt oss själva och framförallt åt andra. Jag är alldeles varm i magen av snälla känslor. De behövs.

Av någon anledning kom vi in på om hur det kommer bli när och om jag blir gammal och senil när vi intog en lunch i Skärholmen. Jo, vi pratade om frisyrer. Jag har inte varit hos en frisör på tio år säkert. Jag sa att om jag blir så där gammal så vill jag att han sköter mitt hår. Inga papiljotter och andra händers pillande i mitt hår inte. Jag sa att det går bra att raka av mig håret, i den utsträckning jag nu har något hår kvar vid 85. Inte helt, kanske spara några millimeter. Och när jag fyller 85 ska jag pierca mig på hakan. Det lovade han att se till att det blir gjort om jag inte själv är kapabel till det.

Han har också dyrt och heligt lovat att jag aldrig ska behöva ha annat än sköna coola jeans med stora fickor och en tuff tung kedja med nyckeln till mitt rum, som hänger i sidan på brallorna. Ingen tant med blommiga klänningar ska jag bli. En tuff skrynklig liten butch, sammanfattade sonen min framtida personlighet. Han föreslog också att jag kunde tatuera mig om jag ändå skulle pierca mig. Så nu har han min tillåtelse att, om jag blir gammal och gaggig, se till att jag får en snygg tatuering på armen. Han förslog att det skulle stå Crazy Old Bitch i lite snirklig tuff stil. Jag sa ja till det förslaget under förutsättning att jag också får en stor svart panter på ryggen.

Det lovade han.

******************************

Min familj

I går hos Bosse Livdoktorn talade vi lite snabbt om familj. Vad är en familj? Den enklaste formuleringen jag i stunden kom på var att: Familj kan den vara, som talar om för dig att du har en snorkråka hängande ut ur näsan.

Men visst är det mer än så. Med min ovanstående beskrivning av min föreställningen familj så begränsar jag mig ju en aning. För i min värld är familj en grupp individer som valt varandra. Inte som nödvändigtvis föds till varandra. Det funkar inte riktigt så. Jag har en sådan familj också.

Men jag har också bröder och systrar som blivit min familj genom åren. Vänskapsband med kärlek som inte kan höra hemma någon annanstans än i det närmaste nära. I min familj. Orsaker och anledningar har gjort att det skapats avstånd i både tid och rum mellan dem och mig. Och jag kan känna mig ensam utan dem. Utan er. Jag funderar, tänker, önskar att jag kunde ha en familjemiddag. Det kanske kommer. Eller inte. Under tiden går jag och tittar mig själv i spegeln med jämna mellanrum och håller kranen fri från busar.

Min Familj

här i staden där jag bor
finns inga regler bara undantag

här i staden där jag bor
är tanken stark och köttet svagt

dom har undersökt vårt blod
för ingen vet vad dom ska tro
kanske folket här är onormalt
det är nåt fel
vi sätter vårt anseende på spel
och låter kärleken få övertag

min familj
är dom som vill
höra samman
finnas till
för varandra
stark och stor
här är vatten
tjockt som blod
en familj
som ett stort hus
inga gränser
inget slut

jag är ingen annans barn
ingen annans fel och misstag
jag är vägen där jag går
den är min
det är mitt val...//

Eva Dahlgren

*******************************

Hallå!

Caroline af Ugglas gör både mig och cd-spelaren varm.

Köp hennes skiva "Jag gör det igen" här







Och själv gör jag pirutter i vardagsrummet...


*****************************

Skenande relationer

Även positiva besked kan vara märkligt plågsamma.

Men jag är glad. Visst är jag glad för att hon är lycklig. Hur kan jag annat vara när hon är den mitt hjärtas fågel sjunger för när den inte sover bland klaffarna.

Avståndet ökar… och det är väl egentligen gott.

Och i det stora hela för det oss kanske närmare varandra i långa loppet.

**************************'

Mira Mar

Idag fyller en av mina bästa vänner 40 år. I går bjöd jag ut henne på restaurang Mira Mar. Ett suveränt ställe med jättegod mat och fin service. Restaurangen med det spansk-libanesiska köket ligger nere vid Marenplan i Södertälje och jag rekomenderar det varmt. Den får Fem Fåtöljer!



En given present till jubilaren ser ni på bilden nedan. Dolly, såklart, var med under hela middagen.

Fjäderfän i Södertälje

Tog med mig kameran ner till kanalen och fångade några av mina nya vänner på bild.

Frågar fåglar

Ikväll gick jag en kort promenad nere vid kanalen. Där fann jag de här måsarna. Bilden blev suddig, men med lite effekt går ju det mesta att göra tilltalande. Åtminstone för någon.

Idag sa en man som jag träffade att han inte trodde jag var äldre än 25. Jag vet att han ljög, ändå kunde jag inte låta bli att ge honom komplimanger för komplimangen. Är det inte ett märkligt beteende?

Jag tycker överhuvudtaget att människor beter sig märkligt. Jag önskar jag var en fågel. Det spelar ingen roll vilken sort. Svanarna är ju väldigt tjusiga. En morgon när jag var ute och gick precis i gryningen hörde jag ett fantastiskt ljud som fyllde hela mig med någon slags litenhet jag inte kan förklara. När jag tittade upp mot himlen kom två par, alltså fyra stora svanar flygande där uppe i rad. Jag stod alldeles stilla och såg dem med kraft göra en sväng in i viken och sedan kom de tillbaka mot mig och följde kanalen ut mot saltsjön igen, där himlen var rosa och lätt aprikos. Där dagen kom över broarna. De var så vackra. Och jag var så liten.

Men inte skulle jag bry mig om vilken fågel jag var om jag var en fågel… Jag tror inte att fåglar bryr sig om vilka fjädrar de har på kroppen. De lever med de fjun de föds med. Inte mer än så.

Om jag vore en fågel skulle jag flyga nere i viken, skrikandes och bråkandes om mat för att hålla mig vid liv och om slåss om den rätta partnern för att föra släktet vidare. Inget mer. Kanske skulle jag ta mig en flytur då och då. Sväva över havet, städerna och människorna. Och, det bästa är, att jag skulle inte behöva förstå mig på dem eller tycka saker om husen. Jag skulle strunta i om de var vackra eller trivsamma. Om jag var fågel så skulle ensam inte vara ett begrepp i min värld. Ensam skulle inte finnas. Ensam skulle inte vara.

Om jag vore en fågel skulle jag utan sorg se tiden passera under mig, över mig, i mig och jag skulle, när det var dags krypa undan och dö en död utan att resonera kring den.

************************************'

Fullbordad

Jag satt nere vid vattnet idag. Mälarens vatten har en konstig färg så här års. Det är en färg som inte finns. En blandning, mellan svart, grått, och en aning grönt. Mörk och kallt. Ytan krusades lite av vinden. Jag satt nere vid bastustugan och tittade bort mot träbron som knyter den lilla ön till fastlandet och jag insåg att 20 år går fort. Det känns som att det var i går jag stod nere på bron och fiskade med min sons far. Fast då var han inte en far, och jag var inte en mor. Vi visste ännu inte att vi tjugo år senare skulle ha ett barn, som nästan är vuxet. Ett vuxet barn som är full av stolthet och egen vilja. Ett ung man som valt sin egen väg. En son som älskar att stå vid havet och fiska. Vi skapade och formade honom och nu fattar vi inte hur det kunde bli så här. En son på egna ben.

Tjugo år. Jag älskar fortfarande att fiska. Vi har fiskat mycket jag och min son. Väldigt mycket. Många timmar i tystnad och viskande samtal. Jag har iakttagit honom på håll när han tagit sig ut på de hala klipporna för att nå det perfekta stället för att kasta efter gädda. Medans jag suttit stilla och sneglat och flötet. Fina stunder, allihop. Jag minns hur vi skrattade när vi en gång fått många fina havsabborrar på en brygga i skärgården. Vi stack en rak och stark pinne genom gällarna så vi skulle kunna bära hem dem. Men så kom en mås och stal hela pinnen och vi skrattade när den ostadig av tyngden, flög bort över havet.

Tjugo år. För tjugo år sedan började mitt liv. Innan levde jag men i ett liv som jag inte ville ha. Tjugo år, och nu lever jag ett liv jag inte önskar. Kan man fullborda ett livsverk på tjugo år? Ja, kanske. Jag har gjort många saker, haft roligt, kämpat, arbetat, räddat andra, räddat mig själv. Jag har stannat kvar vid en enda människas sida. Många har lämnat min och jag har lämnat andras. Jag är full av intryck och minnen. Men till vilken nytta finns de nu?

Det finns så många människor i världen. Miljarder och åter miljarder. Vad gör en enda för skillnad i det stora hela. Folk gifter sig och skaffar familjer. Av kärlek kanske, men också för att genom andras ögon få möjlighet att finnas till. Vi vill bevittnas för att stå ut med att leva. Ett liv finns inte utan vittnen.

Tjugo år. Åskådarna är borta. Och jag har inte längre någon fiskare att betrakta. Jag sitter ensam på bryggan.

************************

Trasdocka

Jag befinner mig i en stuga på landet. Några dagars flykt från staden, från livet där. Från röran. Jag ska försöka formulera mig i mitt skrivande. Kanske finner jag ro här, att börja. Starta den frigörelse jag behöver nu. Befrielse av mig. Rädda mig själv från de demoner som lever sitt eget liv.

Sitter här i mitt tillfälliga kråkslott, känslomässigt fransig i kanterna och överlever.

****************************************

Osså var det ju det där med påsk igen...

...som jag inte firar överhuvudtaget.
Jesus dog. Påsklammet slaktades och dödsängeln lät bli att ha ihjäl Israels folk. Och hur sverige fick in påskkärringarna i det hela fattar jag inte. Påskriset har med Jesus att göra på nåt vis men jag minns inte hur. Något med han intåg i Jerusalem kanske. Jag ser det väl mer eller mindre som ett allergiframkallande påskgranselände. Påskägget står som symbol för fruktbarhet och vårens pånyttfödelse. Så det gäller att passa sig. Inga påskägg i min mage inte. För är det nåt jag hatar så är det på(sk)smällen.

Ja, påsk firas, men få vet varför. Trevlig helg iaf!

Nej, jag är inte särskilt modig.

Jag får sms och mail, och jag vill bara säga att jag inte skriver här så mycket nu pga en massa orsaker. Men tack för era meddelanden om mitt mod och min styrka. Jag samlar dem och hoppas kunna tro att jag kan vara en sådan.

Våren är ljus och fin på alla sätt. Njut av den, jag gör det också, på mitt sätt. Men så här kan det ibland vara;

Märta Tikkanens ord; den som är van vid att gå i motvind, ramlar ihop när det slutar blåsa, har återigen visat sig vara en korrekt iakttagelse från hennes sida. Efter en mycket hektisk och känslosam höst och vinter, börjar nu knopparna brista och det gör ont. Så jag håller mina bakom neddragna persienner och låter växandet gå långsamt. Likt ett monster skyr jag dagarna. Och nätterna igenom försöker jag förgäves ropa efter Artemis eller någon form av Gud. Kom och rädda mig!

Vill meddela den pågående pausen här och i resten av livet med att avsluta med Tove Jansson ord;

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.


*****************************

Tårtkalas!

Det här var väl en trevlig kalasinbjudan ändå.

Ett historiskt tårtkalas!